Tydligen så är det inte bara vi här i Japan som vet om att vädret är ganska trist just nu. Fick just höra att det tydligen varit på förstasidan i Aftonbladet i Sverige, och står även en hel del om det på nätet. Förstår nu varför folk har sagt till mig att stanna inomhus ikväll, haha. 

 

Huset och fönstren skakar för att det blåser så mycket, hör lite ambulanser då och då, men annars vet jag inte så mycket vad som händer utanför. Tror att det är rätt lugnt faktiskt. Någonstans stod det att det skulle regna 40 cm (?), vilket känns rätt fel i och med att det har slutat regnat för ett tag sen. 

 

Det enda jag funderar på är när ovädret försvinner så att jag kan sova utan att det skakar...

 

 

Det här såg jag häromdagen mitt i Shinjuku centrum. Man såg det ofta i Kyoto runtom templena, men trodde inte att jag skulle få se det i Tokyo. Visade min japanska vän videon och han hade aldrig sett detta i Tokyo, inte en enda gång under de 10 år han har bott här. Knepigt. 

 

Vet dock inte riktigt vad själva "ritualen" heter, någon som har koll?

 

 

Jag är nu tillbaka på plats i Japan. Det var inte sådär jättehärligt att resa i 15 timmar, men jag lyckades iallafall sova bort en tredjedel av tiden. (Och morfar, en annan tredjedel läste jag bort på boken. Den kommer definitivt ta slut innan jag åker hem. :) )

Igår var rena rama kaoset (fast ett kontrollerat kaos) när jag skulle fixa klart alla grejer inför resan. Som tur är hade jag min käre mor till hands som sa till på skarpen om jag t.ex. började fläta håret istället för att leta reda på viktiga papper. Smått förvirrad var jag.

 

Arlanda-bruttor

Kom till Arlanda till slut, fikade med modern och sa sedan adjöken. Det var inte ett riktigt lika stort tårhav under våra fötter som förra året vi sa farväl, antar att det är lite skillnad att åka iväg i 2,5 månad mot 1 år. Jag har dock hört rykten om hur mamma skvätte ner golvet på vägen ut mot bilen efter vårt korta farväl..... Hoppas du torkade upp efter dig.

Bytet i Peking gick bra (hur kan en flygplats vara så stor?!), landade tillslut oskadd på Narita Airport (oskadd, trots de något svullna fötterna) efter att ha sicksackat mellan åskmolnen. Spännande må jag säga. Fixade mig en bussbiljett mot något hotell i Ikebukuro och tog sen en taxi till Kita-Ikebukuro där jag nu bor i ett rum tillsammans med en koreansk tjej som älskar K-Pop. Jag har t.o.m. fått presenter av henne redan. Önskar att jag hade något att ge henne. (Ger henne en kexchoklad i exakt detta nu)

 

Såhär såg det ut i Tokyo när jag for fram på gatorna i flygbussen.

Jaha. Så jag kom hit till huset efter att ha frågat folk som gått förbi vart jag ska ta vägen. Tillslut visade sig att jag stått utanför rätt hus i säkert en halvtimme utan att jag visste om att jag var rätt. Tack farbrorn som var modig nog att knacka på för att fråga! Nu på kvällen har jag varit övertrött och bestämde mig för att åka till Shibuya för att se hur stämningen är där på kvällen (folk ÖVERALLT), åkte istället till Shinjuku för att se hur stämningen var där (folk ÖVERALLT). Gick in på The Hub helt ensam (folk ÖVERALLT) och blev genast uppraggad av ett par japaner, när de råkade titta åt ett annat håll kom det fram ett par andra. Ja, vad ska man säga... :)

 

Här bor en Sofia. Hon kommer tyvärr att smälta bort i den sängen för att det är så kvavt och varmt.

Nu är klockan 2, ska försöka sova snart. Koreanskan (hm, vad var hennes namn nu... Yee Jung nånting...) har tydligen inget att göra om dagarna, så hennes dygnsrytm är inte toppen direkt. Hehe, jag ska nog se till att hon vaknar om mornarna.

Oj oj, bara två dagar kvar tills avresa mot Japan! Och här sitter jag och har inte förstått att jag ska resa iväg, men det är väl så det brukar vara väl? Boende är idag bekräftat, så det känns ju skönt iallafall.

Blev förresten dunderförkyld under helgen och har varit helt borta i skallen de senaste dagarna. Fick lov att ställa in föreläsningen som jag skulle ha för japanskaklasserna idag i Falun, trist. Men prio ett är nu att friskna på sig så jag slipper smitta ner alla andra på den 15 timmar långa flygresan på torsdag.

Annars, hur är det med er?

Okej, alla... Nu måste ni hjälpa mig.

ÄR DET BARA FÖR MIG SOM MENYN TILL VÄNSTER ÄR KNÄPP?!

Ååh, orkar inte hålla på att fixa nu. Kanske är lika bra att göra en helt ny bloggdesign på en gång. Blogg.se har ju lagt till massor med nya funktioner, men att det ska förstöra de nuvarande designerna tycker jag är... fel och dumt. Aja. 

 
 
Kom nyss hem från en frisör i Västerås som har fixat till min 10cm utväxt, plus gjort hela håret ljusare. Skööönt. Såhär ljust har jag aldrig haft, vilket är ganska kul. Japanerna kommer att freakea ur och dra sönder mitt hår. (Utan att skrämma er, vissa japanska män på klubbarna tog i mitt hår när jag gick förbi dem, och då var jag inte ens särskilt blond).

Hur många dagar är det kvar nu tills den 20:e? 10-11 dagar? Jag måste börja packa och köpa ett par nya skor...

Hej på er.

 

Här sitter jag och nostalgi-trippar lite. Det är alltså nästan ett år sen som jag skulle packa inför min första Japan-resa, jag var så nervös att jag skulle kunna spy på allt och alla. Jag kommer ihåg alla långa check-listor jag gjorde, skrev upp allt jag skulle köpa, vilka jag skulle prata med, vart jag skulle ta vägen, papper papper papper överallt så att jag inte skulle missa någonting.

 

 

 

Aw, jag vill bara klappa 19-åriga mig själv på huvudet och säga att allt kommer bli asbra. Jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Ja, mitt liv som jag kände till det tog slut och ett helt nytt startade. Jag umgicks med massor med folk, så många att när jag hade varit ensam en halv dag blev jag heldeppig och fick för mig att ingen tyckte om min längre, haha. Jag saknar alla där borta, så mycket. 

 

Men (!) om 13 dagar åker jag till Japan för andra gången, då till Tokyo istället för Kyoto. Jag är så glad att jag följde min dröm och åkte till Japan i höstas, att jag åkte hem ett halvår tidigare än planerat, och på så vis fick ett jobb på köpet. Världens bästa jobb, so far. 

Jisses, allt jag skriver är så cliché nuförtiden. Det låter som värsta prinsess-storyn, suck. Stå ut med mig, tack!

Jag och min knepiga kollega i Göteborg!
Hej vänner!

Jag sitter just nu på ett hotell i Malmö och inväntar att jag och min käre kollega ska traska iväg till tåget för att dra oss tillbaka till Stockholm. Vi har nyss haft föreläsning här, det har blivit lite av en mini-föreläsningsturné. Igår morse (en sisådär 7.45) gick tåget från Stockholm mot Göteborg där vi träffade ett glatt gäng som var intresserade av att studera japanska. Därefter satte vi oss på tåget igen och for iväg till Malmö. Utekväll, var svintrött (3 timmar sömn med tanke på Inoran-konserten i fredags), så var inte särskilt pepp.

Vaknade imorse och har aldrig sovit så gott i mitt liv kändes det som. Lagom temperatur i rummet, superskön säng och lakan, LJUST i rummet när man slog upp ögonen, inga spindlar eller annat. Helt okej alltså.

Där jag bor i Stockholm pendlar det mellan varmt och kallt, det är fuktigt, det finns spindlar och det är kolsvart när man slår upp ögonen. Det finns alltså vissa anledningar till att vi (jag och mina rumskamrater) kallar undervåningen för "Grottan". Dags att kika på nytt boende tror jag minsann. Men, det får bli...

... efter att jag har varit i Japan. Jag åker nämligen dit nu i slutet av september igen!! Jag har ett så bra jobb att jag inte bara får åka över halva Sverige och se nya städer, utan jag får även åka till Japan för att jobba på Go! Go! Nihons Tokyo-kontor i 3 månader. Jag är så himla glad, kan ni förstå den känslan på något vis?

Jag har alltså bestämt att den här bloggen blir min Japan-blogg. Innan var det tänkt att den bara skulle handla om min tid när jag studerade i Kyoto (därav oneyearofkyoto), men icke, den blir nu min livshistoria (ursäkta att det låter så cliché). Ny design och sånt planerar jag att fixa fram.

Det ska bli så kul att blogga igen, har saknat det sen jag kom hem från Japan i april!

Jag åker förmodligen den 20:e september, och hem i början av december. Den här gången blir det till att bo och leva i Tokyo, så även fast Japan inte känns främmande längre så är det väldigt mycket nytt. Tokyo är ju så... ja, ni vet.