Jag är hemma!

Hej på er, vänner och läsare!

Tänkte att det kan vara på tiden att uppdatera er om läget just nu. Först och främst tänkte jag säga att jag är lite ledsen för att jag har varit så dålig på att uppdatera och sådär, anledningen är helt enkelt att (i Japan) jag var för trött på datorn och skrivande efter jobbar då jag sitter och mailar hela dagarna, plus att det började närma sig hemfärd och det ville jag inte tänka på överhuvudtaget. Sen även att nu efter att jag kommit hem så har jag inte riktigt velat tänka på att jag faktiskt är hemma, och att skriva det här blir lite som en verklighetsgrej som jag inte var beredd på att göra!

Hursomhelst.

Jag är hemma nu! Kom hem den 2:a december, så har varit här i ungefär 2 och en halv vecka nu. Jag har haft det helt underbart i Japan, lärt känna många nya människor, rest runt, hälsat på i min gamla skola i Kyoto, blev även kär mitt i allt - inte så kul nu kan jag tala om.

Bilder finns det gott om, däremot är det typ bara iPhone-bilder på krog-event eller liknande. Ska nog inte lova att jag lägger upp bilder (som jag gjorde i april sist när jag kom hem, blev ju inte riktigt av ;) )

Nu kommer jag att kämpa på i Sverige här och hjälpa er som vill åka till Japan för att studera japanska (vem vill inte?). Det är bara att kika in på gogonihon.com för er som känner er sugna på en annorlunda resa och erfarenhet.

Tack Japan!

 
 






 
... och mycket mer bilder. För er som är vän med mig på Facebook, så kan ni kika mina album för fler bilder. 

Två dagar kvar!



Oj oj, bara två dagar kvar tills avresa mot Japan! Och här sitter jag och har inte förstått att jag ska resa iväg, men det är väl så det brukar vara väl? Boende är idag bekräftat, så det känns ju skönt iallafall.

Blev förresten dunderförkyld under helgen och har varit helt borta i skallen de senaste dagarna. Fick lov att ställa in föreläsningen som jag skulle ha för japanskaklasserna idag i Falun, trist. Men prio ett är nu att friskna på sig så jag slipper smitta ner alla andra på den 15 timmar långa flygresan på torsdag.

Annars, hur är det med er?

Mobilinlägg!


Sitter på tåget mot Borlänge, det är ett par som har köpt med sig sushi och sitter nu och äter dessa med ätpinnar på ett väldigt funderligt sätt. Även jag blev sugen på sushi och insåg i samma sekund att jag får äta bra mycket godare och mer prisvärd sushi i Japan om bara en vecka. Tänker dock börja med gyoza och yakimeshi... Mmm...

Kommande veckan är fullspäckad. Idag åker jag till Borlänge, imorgon till Leksand för att träffa släkt, tillbaka till Stockholm på söndag. Till Falun på måndag kväll, sover hos min bror och ska på tisdag ha en föreläsning på NTI om min tid i Japan och om företaget. Ska bli kul att träffa gamla lärare och så igen. Åker tillbaka till Stockholm tisdag kväll och sen åker jag till mamma i Västerås på onsdag eftermiddag för att sen åka till Arlanda på torsdag.

Förstår ni att jag har lite fullt upp? (; ̄O ̄)


Nostalgi-tripp

En nervös tjej på Arlanda som inte visste vad som väntade på andra sidan jorden.

Hej på er.
 
Här sitter jag och nostalgi-trippar lite. Det är alltså nästan ett år sen som jag skulle packa inför min första Japan-resa, jag var så nervös att jag skulle kunna spy på allt och alla. Jag kommer ihåg alla långa check-listor jag gjorde, skrev upp allt jag skulle köpa, vilka jag skulle prata med, vart jag skulle ta vägen, papper papper papper överallt så att jag inte skulle missa någonting.
 
Låt mig citera från mig själv, den 30:e september 2011:
 
"Så, jag lämnar alltså Sverige imorgon vid två-tiden. Det är inte klokt någonstans. Har fortfarande inte fattat att jag ska åka och det känns ungefär som att mitt liv tar slut imorgon - då jag inte riktigt vet vad jag ska vänta mig där borta sen. Helknepig känsla det här. Jag är asrädd, samtidigt som jag är hur peppad som helst. Är också lite skraj för det där med flygplatserna också, ifall de kommer kontrollera min väska ifall nåt är fel (typ mediciner som inte får tas in i Japan eller tror att mitt übertvättmedel är knark) så att jag kommer böta eller något sånt knepigt fuffens. Kommer sakna ihjäl folk, och säkert vara den ensammaste människan på jorden ibland. Men det är nog så det ska vara då och då."
 
Aw, jag vill bara klappa 19-åriga mig själv på huvudet och säga att allt kommer bli asbra. Jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Ja, mitt liv som jag kände till det tog slut och ett helt nytt startade. Jag umgicks med massor med folk, så många att när jag hade varit ensam en halv dag blev jag heldeppig och fick för mig att ingen tyckte om min längre, haha. Jag saknar alla där borta, så mycket. 
 
Men (!) om 13 dagar åker jag till Japan för andra gången, då till Tokyo istället för Kyoto. Jag är så glad att jag följde min dröm och åkte till Japan i höstas, att jag åkte hem ett halvår tidigare än planerat, och på så vis fick ett jobb på köpet. Världens bästa jobb, so far. 

Jisses, allt jag skriver är så cliché nuförtiden. Det låter som värsta prinsess-storyn, suck. Stå ut med mig, tack!

Turnéar lite över Sverige


Jag och min knepiga kollega i Göteborg!

Hej vänner!

Jag sitter just nu på ett hotell i Malmö och inväntar att jag och min käre kollega ska traska iväg till tåget för att dra oss tillbaka till Stockholm. Vi har nyss haft föreläsning här, det har blivit lite av en mini-föreläsningsturné. Igår morse (en sisådär 7.45) gick tåget från Stockholm mot Göteborg där vi träffade ett glatt gäng som var intresserade av att studera japanska. Därefter satte vi oss på tåget igen och for iväg till Malmö. Utekväll, var svintrött (3 timmar sömn med tanke på Inoran-konserten i fredags), så var inte särskilt pepp.

Vaknade imorse och har aldrig sovit så gott i mitt liv kändes det som. Lagom temperatur i rummet, superskön säng och lakan, LJUST i rummet när man slog upp ögonen, inga spindlar eller annat. Helt okej alltså.

Där jag bor i Stockholm pendlar det mellan varmt och kallt, det är fuktigt, det finns spindlar och det är kolsvart när man slår upp ögonen. Det finns alltså vissa anledningar till att vi (jag och mina rumskamrater) kallar undervåningen för "Grottan". Dags att kika på nytt boende tror jag minsann. Men, det får bli...

... efter att jag har varit i Japan. Jag åker nämligen dit nu i slutet av september igen!! Jag har ett så bra jobb att jag inte bara får åka över halva Sverige och se nya städer, utan jag får även åka till Japan för att jobba på Go! Go! Nihons Tokyo-kontor i 3 månader. Jag är så himla glad, kan ni förstå den känslan på något vis?

Jag har alltså bestämt att den här bloggen blir min Japan-blogg. Innan var det tänkt att den bara skulle handla om min tid när jag studerade i Kyoto (därav oneyearofkyoto), men icke, den blir nu min livshistoria (ursäkta att det låter så cliché). Ny design och sånt planerar jag att fixa fram.

Det ska bli så kul att blogga igen, har saknat det sen jag kom hem från Japan i april!

Jag åker förmodligen den 20:e september, och hem i början av december. Den här gången blir det till att bo och leva i Tokyo, så även fast Japan inte känns främmande längre så är det väldigt mycket nytt. Tokyo är ju så... ja, ni vet.

Nytt jobb - Go! Go! Nihon

Hej på er! Nu har jag varit i Sverige i snart tre veckor. Har vant mig vid att förstå vad alla säger hela tiden, vant mig vid allt skräp överallt (hemskt egentligen) och att vara blond bland många, många andra, haha. Ibland får jag känslan av att halvåret i Japan knappt har hänt, känns så väldigt långt borta och annorlunda från livet i Sverige. Men så har jag stunderna då jag bara vill tillbaka bums, saknar mina vänner där nåt så fruktansvärt.

Jag blev ju förkyld på planet hem till Sverige, och det är inte förrän nu som det har gått över. Första kvällen i Sverige så tappade jag rösten - och hur kul är det när man vill prata ihjäl sig om Japan och om hur fina solnedgångarna i Sverige är (tittar ut genom tågfönstret och himlen är heeelt orange, så himla häftigt). Hursomhelst, äntligen frisk.

Veckan efter jag kommit hem så började jag jobba på Go! Go! Nihon. Dom flesta av er vet nog vad det är. Jag själv fick hjälp av dom när jag åkte till Japan förra året, fick sjukt bra hjälp och tänkte att det skulle vara så kul att få hjälpa människor i min sits - som också vill uppnå sina drömmar. Och det är precis vad jag gör nu, snacka om att allt har klaffat sen jag bestämde mig för att åka till Japan, haha. Flyttar så snart som möjligt till Stockholm, och har jag tur kan jag göra det redan nästa vecka. Men det får vi se, ropar inte "hej" än så att säga. Har pendlat från min mamma i Västerås varje dag, tar en sisådär två timmar från huset till kontoret i Stockholm. Funkar inte riktigt i längden.

Idag var jag och John på IKEA för att köpa nya möbler och grejer till det nya kontoret på Fridhemsplan. Vi åkte dit 11, nu är klockan 20 och jag väntar på att tåget ska åka från Stockholm, kommer hem typ 21.30, yay. I HELGEN SKA JAG MINSANN SOVA IHJÄL MIG.

Och jaaa, de sista bilderna från Japan ska laddas upp här. Men som ni förstår så har jag haft ganska fullt upp ända sen jag kom till Sverige. Ska försöka fixa med lite sånt i helgen.


Hej Sverige!

Gott folk, jag är åter på svensk mark. Och mark finns det gott om kan jag tala om för er. I bilen hem från flygplatsen i söndags så kunde jag inte riktigt förstå hur man kunde åka så långt utan att det fanns ett enda hus, var iofs bara åkrar just där. Kunde inte heller riktigt förstå att solnedgången var så otroooligt vacker (I Kyoto är det berg runt hela staden. Så det är ljust, sen blir det bara mörkt helt plötsligt), jag satt och stirrade och la kommentarer som "Wow.... det ser ju ut som en oljemålning... hur kan det vara så mycket färger?... hur är det möjligt att se ända där ifrån, till dit?!" Sista menade jag för att i Japan så står alla hus så tätt så man ser ju bara en liten springa av himlen rakt uppåt, plus att det då är elledningar och alla möjliga kablar i vägen. Så det var häftigt, det där med himlen. Blev nästan arg på att mina syskon och pappa inte tittade och var lika förundrade som jag... Där satt dom och pratade om att vi kanske hade åkt fel, osv... Nej nej, inte okej. 

Också när man kom in i bostadsområdet så förstod jag inte hur det kan vara så långt mellan husen och hur man kunde ha så stora tomtar... "Så klagar man på boendebrist", tänkte jag. "Sätt upp ett till hus här emellan där det finns plats så blir det nog bra." (Eller kanske inte).

Har varit jättekul att träffa alla möjliga från släkten, trots att jag blev förkyld på planet från Kina (ett tecken?!) så har tappat rösten till och från. Kul när man får lov att viska för att ens kunna höras, så börjar alla omkring också att viska... :) 

Att vara tillbaka i Sverige är så konstigt... På riktigt, det är verkligen konstigt. Jag har förut hört hur folk har pratat om att det känns som att dom drömmer och snart kommer vakna upp på något annat ställe, men har varit såhär "Haha... aja okej" åt det. Men gott folk, det är verkligen som att jag drömmer. Jag bara går här och väntar på att jag ska vakna där i min 8 gradiga lägenhet och stressa ihjäl mig till skolan, missa uppropet med 1 minut och få frånvaro på den lektionen pga det, äta lunch på Ohsho med vännerna, gå ner på krogen till kvällen och snacka massvis med japanska och få kommentarer om att jag är så blond och hur mina ögon kan se ut som juveler... "Ååh dina ögon strålar som juveler i en mörk natt.... HUR kan det vara så?!" Inte så. Mer åt det här hållet "JAG FATTAR INTE. Dom är så blå (vänder sig mot sin kompis) Kan du förstå hur det kan vara sådär?! Dom ser ju ut som juveler!". Gulligt, tycker jag :)

Trots att jag inte förstått att jag ät här, så befinner jag mig iallafall i Dalarna just nu. Ska åka iväg till farmor idag och sen vidare mot Borlänge och Falun för att träffa vänner. Längtar. Det är det bästa med att vara hemma igen (att säga hemma känns också konstigt, haha...). Kommer nog snart att komma in mig lite i allt det svenska snart igen, måste bara komma över chocken över hur skräpigt och skitigt det är överallt, att folk inte skriker "VÄLKOMMEEEEENNNN!!!!" när jag kommer in i en butik eller restaurang (gäller även Donken) och att köra på rätt sida av vägen (nejdå, ingen fara med det).

Har massvis med bilder från de två veckorna med mamma i Japan, lovar att jag ska lägga upp en hel del sånna bilder sen när jag får tid och har tråkigt någon gång. Så uppdaterar jag om hur jag har det i Sverige om ett par veckor igen! 

Möttes förresten av de här två tokarna när jag kom hem till huset i Västerås... Så himla söta. Och jag har faktiskt hunnit fixat den där utväxten på de få dagar jag varit här! Skönt att få det lite ljust en gång.


Uppdaterar då som sagt med bilder lite till och från här framöver! Trumvirvel... Missa inte det! ;)

Natten före dagen

Vad jag har förstått på andras japan-bloggar så är det nästintill obligatoriskt att skriva ett inlägg precis innan man åker. 

Så, jag lämnar alltså Sverige imorgon vid två-tiden. Det är inte klokt någonstans. Har fortfarande inte fattat att jag ska åka och det känns ungefär som att mitt liv tar slut imorgon - då jag inte riktigt vet vad jag ska vänta mig där borta sen. Helknepig känsla det här. Jag är asrädd, samtidigt som jag är hur peppad som helst. Är också lite skraj för det där med flygplatserna också, ifall de kommer kontrollera min väska ifall nåt är fel (typ mediciner som inte får tas in i Japan eller tror att mitt übertvättmedel är knark) så att jag kommer böta eller något sånt knepigt fuffens. Kommer sakna ihjäl folk, och säkert vara den ensammaste människan på jorden ibland. Men det är nog så det ska vara då och då. Min käre moder kommer iallafall och hälsar på på våren när det är hanami-säsong. Det blir fint, ungefär så fint som bilden nedanför. 



Har iallafall packat och plockat ihop rummet hela dagen, ungefär fram tills klockan fyra då plötsligt morfar och hans fru dyker upp här hemma. Blir hyfsat förvånad först, men fattar sen att mina misstankar om en eventuell överraskningsfest faktiskt var sanna. Efter det droppade ungefär halva släkten in. Jättetrevligt! 

Kommer iallafall fram nio på lördagsmorgonen i Osaka (japansk tid, två på natten i Sverige), ingen som möter mig eller så utan jag får minsann visa att jag kan också! och hitta den där direktbussen som går till Kyoto Station. Sen vet ni vad som händer, allt med att jag ska hitta till lägenhetskontoret, bli skjutsad dit, osv. 

Det går nog bra. Får se när jag kan uppdatera er om jag lever, förhoppningsvis redan på lördagen om dom har satt igång det internet som ska finnas i lägenheten. Jag vet inte jag. Jag vet ungefär ingenting egentligen. Men det löser sig nog. 

Hörs!

Nu är det bara 5 dagar kvar

Kaaaaan inteeee sovaaaaaa. Är så nervööös. Kom på hur mycket smågrejer jag ska göra innan jag åker - när jag kommer till Västerås. Dvs, på måndag! Dvs, 4 dagar innan jag åker! Hittills har jag en check-lista som täcker ett A4-papper. Men det är "Gå till tandläkaren", "Välj kläder att åka i", "Kopiera det där och det här", "Köp lite sånt", etc. Sånt där som tar ungefär 10 minuter att göra. Känns okej att ha uppskrivet ändå. 

"[x] Vara nervös så jag dör -> [ ] Tänka att allt ordnar sig..."

Tänker att jag ska vara klar med hela packningen på onsdag, så har man torsdagen ifall att någonting behöver införskaffas. Och förmodligen så är det en hel del grejer som man kommer på i sista sekund... Och på fredag åker jag, kl. 14.10.

Nu har jag iallafall lägenhet! Möblerad! Dock är den rätt liten... Själva rummet är 8kvm, och det kanske inte är den fräschaste lägenheten direkt. Men aja, det löser sig nog (på rätt spår för att fixa check-rutan ovan!). Med tanke på att det finns både kyl och frys, AC, säng (t.o.m. sängkläder) och köksgrejer så känns det värt. Internet finns också i lägenheten. 

Företaget som har lägenheten har t.o.m. erbjudit sig att skjutsa mig med bil till lägenheten från deras kontor som ligger nära stationen i Kyoto. Helt gratis. Rätt bra och sådär tycker jag.

Nedräkning till Japan

0 dagar kvar tills jag åker till Kyoto!

(Uppdateras automatiskt varje dag)


Update 11/9:
Det känns plötsligt som att det är så mycket kortare tid kvar... Bara för att den ändrar från 20 dagar till 19. Och jag har inte ens något boende än, börjar bli lite nervös faktiskt. Men jag litar på att John från Go! Go! Nihon grejar biffen!! På tisdag ska jag förhoppningsvis på möte med honom i Stockholm och efter det blir det en titt in på Japanska Ambassaden så att de skickar mitt visum också. Mycket som ska pusslas ihop nu känns det som!