Natten före dagen

Vad jag har förstått på andras japan-bloggar så är det nästintill obligatoriskt att skriva ett inlägg precis innan man åker. 

Så, jag lämnar alltså Sverige imorgon vid två-tiden. Det är inte klokt någonstans. Har fortfarande inte fattat att jag ska åka och det känns ungefär som att mitt liv tar slut imorgon - då jag inte riktigt vet vad jag ska vänta mig där borta sen. Helknepig känsla det här. Jag är asrädd, samtidigt som jag är hur peppad som helst. Är också lite skraj för det där med flygplatserna också, ifall de kommer kontrollera min väska ifall nåt är fel (typ mediciner som inte får tas in i Japan eller tror att mitt übertvättmedel är knark) så att jag kommer böta eller något sånt knepigt fuffens. Kommer sakna ihjäl folk, och säkert vara den ensammaste människan på jorden ibland. Men det är nog så det ska vara då och då. Min käre moder kommer iallafall och hälsar på på våren när det är hanami-säsong. Det blir fint, ungefär så fint som bilden nedanför. 



Har iallafall packat och plockat ihop rummet hela dagen, ungefär fram tills klockan fyra då plötsligt morfar och hans fru dyker upp här hemma. Blir hyfsat förvånad först, men fattar sen att mina misstankar om en eventuell överraskningsfest faktiskt var sanna. Efter det droppade ungefär halva släkten in. Jättetrevligt! 

Kommer iallafall fram nio på lördagsmorgonen i Osaka (japansk tid, två på natten i Sverige), ingen som möter mig eller så utan jag får minsann visa att jag kan också! och hitta den där direktbussen som går till Kyoto Station. Sen vet ni vad som händer, allt med att jag ska hitta till lägenhetskontoret, bli skjutsad dit, osv. 

Det går nog bra. Får se när jag kan uppdatera er om jag lever, förhoppningsvis redan på lördagen om dom har satt igång det internet som ska finnas i lägenheten. Jag vet inte jag. Jag vet ungefär ingenting egentligen. Men det löser sig nog. 

Hörs!


» Alla kommentares granskas innan visning.

Kommentera inlägget här:

Ditt namn

E-postadress [visas ej]

Hemsida

Spara dina uppgifter?

Din kommentar

コメント
Karin

Hej superduperbästaste Sofia!



Kan inte fatta att du nu verkligen åker, trots att vi pratat om din resa så länge så länge - jag borde ju varit beredd på att det nu är dags! Men icke! Du kommer hursomhaver att få det fantastiskt där borta och det är så bra att vi andra - som aldrig skulle våga åka som du - ändå får följa med dig på ditt äventyr på den här bloggen!

Stora kramar till dig och ha en riktigt bra resa!!!

/Karin

2011-09-30 • 14:13:47

erica

Wow, jättehäftigt liv du verkar ha! Jag var i USA i ett år men jag önskar ibland att jag varit lite modigare och åkt någon annanstans!:)

2011-10-26 • 16:06:34
Hemsida: http://dunderhonung.blogg.se/