Nostalgi-tripp

En nervös tjej på Arlanda som inte visste vad som väntade på andra sidan jorden.

Hej på er.
 
Här sitter jag och nostalgi-trippar lite. Det är alltså nästan ett år sen som jag skulle packa inför min första Japan-resa, jag var så nervös att jag skulle kunna spy på allt och alla. Jag kommer ihåg alla långa check-listor jag gjorde, skrev upp allt jag skulle köpa, vilka jag skulle prata med, vart jag skulle ta vägen, papper papper papper överallt så att jag inte skulle missa någonting.
 
Låt mig citera från mig själv, den 30:e september 2011:
 
"Så, jag lämnar alltså Sverige imorgon vid två-tiden. Det är inte klokt någonstans. Har fortfarande inte fattat att jag ska åka och det känns ungefär som att mitt liv tar slut imorgon - då jag inte riktigt vet vad jag ska vänta mig där borta sen. Helknepig känsla det här. Jag är asrädd, samtidigt som jag är hur peppad som helst. Är också lite skraj för det där med flygplatserna också, ifall de kommer kontrollera min väska ifall nåt är fel (typ mediciner som inte får tas in i Japan eller tror att mitt übertvättmedel är knark) så att jag kommer böta eller något sånt knepigt fuffens. Kommer sakna ihjäl folk, och säkert vara den ensammaste människan på jorden ibland. Men det är nog så det ska vara då och då."
 
Aw, jag vill bara klappa 19-åriga mig själv på huvudet och säga att allt kommer bli asbra. Jag hade ingen aning om vad som väntade mig. Ja, mitt liv som jag kände till det tog slut och ett helt nytt startade. Jag umgicks med massor med folk, så många att när jag hade varit ensam en halv dag blev jag heldeppig och fick för mig att ingen tyckte om min längre, haha. Jag saknar alla där borta, så mycket. 
 
Men (!) om 13 dagar åker jag till Japan för andra gången, då till Tokyo istället för Kyoto. Jag är så glad att jag följde min dröm och åkte till Japan i höstas, att jag åkte hem ett halvår tidigare än planerat, och på så vis fick ett jobb på köpet. Världens bästa jobb, so far. 

Jisses, allt jag skriver är så cliché nuförtiden. Det låter som värsta prinsess-storyn, suck. Stå ut med mig, tack!


» Alla kommentares granskas innan visning.

Kommentera inlägget här:

Ditt namn

E-postadress [visas ej]

Hemsida

Spara dina uppgifter?

Din kommentar

コメント
Linnea

Hur fick du ditt jobb på Go! Go! Nihon? :) Det låter ju som ett riktigt drömjobb!

Vill även passa på att säga att jag verkligen gillar din blogg! Jag har utvecklat ett enormt intresse för den japanska kulturen under senaste året och har nyligen börjat försöka lära mig språket via Rosetta Stone och eventuella kvällskurser nästa år. Drömmer om att studera japanska på KICL i Kyoto när jag har gått ut gymnasiet! Därför är det väldigt roligt att läsa om hur du hade det där, och att det även ledde till ett jobb som låter dig resa tillbaka till Japan. Blir otroligt inspirerad av dig! ♥

Svar: Det blev en plats ledig i företaget och jag hade vad som krävdes! Mycket tack vare min blogg. :)
Tack så jättemycket för dina fina ord! Jag blir så glad av att få höra sådant. Ååh, säg till när du är sugen på att börja plugga så hjälper jag dig att ansöka till KICL!
Sofia Östlund

2012-09-08 • 14:54:21