I söndags åkte jag till en skola här i Kyoto, det var någon förening som anordnat en mochi-dag för kvarteren runtom. De hade även skickat ut den infon till olika språkskolor och andra ställen där det finns utlänningar. Ingen i min klass var särskilt intresserad - tills att läraren sa "Men, det kommer dit små, söta barn! Och även deras unga mammor...". Ändå slutade det med att bara jag och två thailändare åkte dit. 


4 olika sorters mochi. Mochi med sjögräs, pudrat med kinako, med röda bönor och en helt vanlig.
Jag antar att inte särskilt många av er vet vad detta "mochi" är. Ska jag vara ärlig så vet jag inte heller riktigt, mer än att det är någon typ av mjuk riskaka. Jag vet också att det kan hända att äldre människor dör av att äta mochi, ofta runt nyår då det är som populärast att äta det. Efter att ha testat mochi för första gången så förstår jag varför - mochi har en konsistens som tar år att tugga ner, och det är rätt kladdigt. Äldre människor kan antagligen inte alltid hantera det och de kvävs av att mochin fastnar i halsen. Jättesorgligt, men det händer. 

Sökte på "mochi" på Wikipedia en snabbis, visade sig att jag hade ganska rätt. Mochi är alltså en kladdig riskaka gjort på "mochigome" (klibbigt ris). Man äter mochi på alla möjliga olika sätt; t.ex. kokt, stekt, friterad, i soppa, pudrat med "kinako" (rostat sojamjöl), som dessert eller bara helt vanlig. Som jag sa, så står det också om dödsfallen som ofta händer runt nyår. 2006 rapporterades tydligen 4 dödsfall pga. mochi. 




Man gör mochi genom att slå med den tunga träklubban i "usumorteln". Man kan också vara två (och kanske flera?) som gör det samtidigt. Så är det en annan person som mellan varje slag vänder runt på degen i morteln. Dom som vänder på degen vill helt klart sina händer något ont. Det gick så fruktansvärt snabbt när japanerna slog, trodde hela tiden att dom skulle slå deg-killen i huvudet. Skulle verkligen inte förvåna mig om det finns mästerskap i mochi-bankning. 




När degen är klar rullar man dom på ett speciellt sätt så de blir runda och fina! Sen är det bara att tillaga på alla sätt man vill. Vet inte om mochi var någon superfavorit för mig dock. Älskar vanligt japansk ris, och det här smakar precis som det... Men jag är en sån konsistens-kännare, vissa konsistenser funkar helt enkelt inte. 










Älskar sista bilden på killen med den skeptiska minen, haha! Tog även mycket bilder då jag cyklade hem, ni ville ju ha mer bilder på omgivingen och så. Lägger upp dom inom några dagar! Nu måste jag sova, har kämpat länge nog med Photoshop...

Våran klass har för första gången haft ett knytkalas där vi gjorde kända maträtter från våra egna länder, så tog alla med sig dessa rätter till San-san's lägenhet som var så pass stor att vi nästan satt i knät på varandra. Vi fick t.o.m. lov att möblera om hela lägenheten så att vi alla skulle kunna sitta i en ring runt maten som stod på golvet (japp, på golvet).

Vi svenskar gjorde såklart köttbullar och potatis. Ville egentligen göra potatismos, men fanns ingen tid till det. Köttbullar med ketchup blev en jättesuccé kan jag tala om. "WHOOOA OISHIIII!!!" (Oishii = gott). Kan avslöja att även jag älskade dom, första köttbullarna på bra många månader. Ska helt klart bli mästerkock på svensk mat när jag kommer tillbaka.


Smart av mig att inte ta ett kort efter att vi tagit bort alla lock. Fick lov att lägga undan kameran för jag hade en känsla av att den skulle krossas om jag höll kvar den. Ni kanske vet hur det är att stå längst fram på konsert? - Lite den känslan.

Hursomhelst, i alla byttor och under locken har vi mat från sex olika länder! Japan, Thailand, Taiwan, Vietnam, Kina och Sverige. Mat i Japan är inte så jättekryddad och smakar egentligen inte så mycket som i t.ex Sverige, så maten från Thailand blev en shock för smaklökarna. Funderar på hur många chilisar de hade i den grytan egentligen...

Om man summerar alla länders maträtter så var ungefär allt supergott. Asiatisk mat är så annorlunda. Och med den insikten kan jag inte riktigt skriva exakt vad det var som var speciellt gott, för jag vet helt enkelt inte vad det var jag åt.



Tro inte att vi hade sånthär lyxigt avstånd mellan oss när alla 15 pers väl hade slagit sig ner i det lilla rummet.




Dålig idé, Sai-san! Hade kunnat gå rätt illa om inte Pharanyu kom till undsättning med
en skål under sprut-ketchupen!
Efter maten åkte vår lärare och hennes 4-åriga son hem. Vi andra satt kvar och spelade kortspelet "Hej Knekt!" och åt av det 6 kg svenska lösgodiset som Anton hade med sig från vinterlovet. BRA KVÄLL!

Idag på min Kyoto's kultur-klass så var vi till en liten restaurang för att laga japansk mat. Jag hade väntat mig sånna kända japanska rätter - istället får vi höra "Idag ska vi göra mat på endast frukt och grönsaker". Och som många vet, så är jag rätt allergisk mot sånt... Men jag grinar icke utan antar utmaningen, så att säga. Envis som man är. "Jag kanske inte är allergisk nuförtiden? :-)"

Först lyssnade vi på när mannen som såg så väldigt, väldigt fridfull och ärlig ut (på något vis) pratade om att människan äter saker bara för att det är gott - utan att tänka på vad man faktiskt äter och hur det är tillagat. Så han kom fram till att kött och snabbnudlar är dåliga saker. Efter det förstod jag inte så mycket.

Efter denna lilla föreläsning så gick vi in i ett traditionellt japanskt rum där det stod några skålar med sesamfrön i på golvet. Satte oss runt dessa och skulle alltså testa att mala de - på traditionellt vis, inte fabrikstillverkat osv. Man sätter ena handen på den stocken så ska man snurra med den andra. Det är en slags meditation, som han själv kallade det. Och jag kan förstå att man måste göra någonting sånt samtidigt om man ska orka att snurra på den pinnen i en timme för att sesamfröna ska bli helt flytande... Vi fick testa 3 min var, och alla var helt slut i armar och ben efter det. 


Här har vi Kan-san som gör sitt försök.
Jag vet inte ens hälften av namnen på de frukter, grönsaker och rotfrukter vi använde oss av för att göra måltiden. De jag vet är: äpplen, morötter, svamp, tofu och ris. Säkert tredubbelt så många grejer. Hackade och hade oss för att sen kolla när den fridfulla mannen vispade ihop alla ingredienser med våra "Ooooohhh" hojandes i bakgrunden. Ett exempel är då han tog en burk med salt, visade upp, och hällde i rätt mycket i bunken. Det tyckte asiaterna var ett "Ooh"-moment. Självklart så hakade jag också på i de ljuden, halvjapan som jag är nuförtiden. Eller hur var det nu...

Så för att sammanfatta vad vi fick till lunch (15.30...):

• Frukt/grönsaksguck som smakade som någonting jag aldrig har smakat
• Soppa på svamp, morötter, någonting och någonting
• Big size sushi med tofu på toppen (tror jag)
• Grönt te
• Efterrätt var mosade frukter som jag inte uppfattade vad det var. Såg ut som på ett bageri, gelé-aktigt.

Alla som är något Japan-intressererade borde ha hört talas om "pocky". Godiset som återkommer om och om igen i animes och J-draman (och på universitetet...). Om ni inte vet så kommer här en snabb genomgång: Pocky är kexpinnar doppade i olika smaker som t.ex. choklad, jordgubb, hasselnöt, mjölk, banan, mörk choklad, grönt té, etc. Här säljs det överallt (såklart), men vet att det är svårare att få tag på i Sverige. 

Detta godis har då alltså en helt egen dag i Japan - 11/11 （ポッキーの日）. Extra kul är det ju i år då det blir 11/11/11! 

De här kakorna är så fruktansvärt goda. Nya favoritgodiset for sure. Kostar bara 75 yen, vilket är ungefär 7 kr. Farligt, farligt. 

Nu blir det rött vin och sen utgång med mina vänner!! Antagligen blir det en 40-50 min promenad hem i spöregnet senare inatt... Men aja, jag har då iallafall köpt ett halvstort paraply nu.