Här tänker man bra tankar om att spara el så att nästa elräkning inte blir lika chockerande som den förra (nej, det är för mycket för att publicera), så jag stänger alltså av min A/C. Från början hade jag en sisådär 16.5 grader (A/C'n ställd på 24'c), frös som sjutton så det var väl lika bra att stänga av tänkte jag. Nu en timme senare står termometern på 13 grader, och jag märkte precis hur det blir sån ånga då jag andas genom munnen. 

Grejen är att jag stänger av den varje natt innan jag lägger mig, och då jag vaknade kan det vara 9-10 grader på rummet. Anar ni hur skön sängen är då? Åh, japanska betong-hörn-lägenheter med enkla glasrutor... 

Har nu ett par kvällar i rad planerat inför att mamma kommer hit i slutet av mars. Det ska bli så roligt att träffa henne igen... Blir här i Kyoto en vecka, Tokyo nästan en hel och sen ett par dagar i Osaka innan vi åker till Sverige - med olika flygbolag. Jag flyger en timme innan henne, och kommer hem en timme efter - asbra. 

Kan också uppdatera er om att jag äntligen har blivit frisk! Min förkylning satte sig i öronen under en sisådär två veckor så jag knappt hörde någonting, och nu är jag nästan 100% positiv på att jag hör som jag gjorde innan. Kanske inte så konstigt att jag var sjuk i 1½ månad med tanke på hur kallt det är här... 

Nu måste jag lägga mig så att jag har en chans att komma upp tidigt imorgon för att plugga några timmar innan skolan. Ligger så mycket efter sen jag var hemma p.g.a. sjukan där i början av terminen. Missar man en dag så har man missat ett halvt eller t.o.m. ett helt kapitel. Jag var borta tre dagar. Tips till er som ska plugga i Japan: Vägra bli sjuka! 


Tror att det blir väldigt fint här vid Kamogawa-floden framåt våren. 
Hoppas bara det hinner bli grönt innan jag åker...

I söndags åkte jag till en skola här i Kyoto, det var någon förening som anordnat en mochi-dag för kvarteren runtom. De hade även skickat ut den infon till olika språkskolor och andra ställen där det finns utlänningar. Ingen i min klass var särskilt intresserad - tills att läraren sa "Men, det kommer dit små, söta barn! Och även deras unga mammor...". Ändå slutade det med att bara jag och två thailändare åkte dit. 


4 olika sorters mochi. Mochi med sjögräs, pudrat med kinako, med röda bönor och en helt vanlig.
Jag antar att inte särskilt många av er vet vad detta "mochi" är. Ska jag vara ärlig så vet jag inte heller riktigt, mer än att det är någon typ av mjuk riskaka. Jag vet också att det kan hända att äldre människor dör av att äta mochi, ofta runt nyår då det är som populärast att äta det. Efter att ha testat mochi för första gången så förstår jag varför - mochi har en konsistens som tar år att tugga ner, och det är rätt kladdigt. Äldre människor kan antagligen inte alltid hantera det och de kvävs av att mochin fastnar i halsen. Jättesorgligt, men det händer. 

Sökte på "mochi" på Wikipedia en snabbis, visade sig att jag hade ganska rätt. Mochi är alltså en kladdig riskaka gjort på "mochigome" (klibbigt ris). Man äter mochi på alla möjliga olika sätt; t.ex. kokt, stekt, friterad, i soppa, pudrat med "kinako" (rostat sojamjöl), som dessert eller bara helt vanlig. Som jag sa, så står det också om dödsfallen som ofta händer runt nyår. 2006 rapporterades tydligen 4 dödsfall pga. mochi. 




Man gör mochi genom att slå med den tunga träklubban i "usumorteln". Man kan också vara två (och kanske flera?) som gör det samtidigt. Så är det en annan person som mellan varje slag vänder runt på degen i morteln. Dom som vänder på degen vill helt klart sina händer något ont. Det gick så fruktansvärt snabbt när japanerna slog, trodde hela tiden att dom skulle slå deg-killen i huvudet. Skulle verkligen inte förvåna mig om det finns mästerskap i mochi-bankning. 




När degen är klar rullar man dom på ett speciellt sätt så de blir runda och fina! Sen är det bara att tillaga på alla sätt man vill. Vet inte om mochi var någon superfavorit för mig dock. Älskar vanligt japansk ris, och det här smakar precis som det... Men jag är en sån konsistens-kännare, vissa konsistenser funkar helt enkelt inte. 










Älskar sista bilden på killen med den skeptiska minen, haha! Tog även mycket bilder då jag cyklade hem, ni ville ju ha mer bilder på omgivingen och så. Lägger upp dom inom några dagar! Nu måste jag sova, har kämpat länge nog med Photoshop...

Wiho, lämnar tonåren bakom mig och passerar 20-sträcket! Japanskaelev som man är så har jag inte riktigt tid att fira idag dock... Haha. Blir nog bowling och "tabehoudai" mot slutet av veckan istället. Ska försöka hinna med att lägga upp bilder från igår när jag och många andra åkte till en skola som hade ett "mochi"-event! Lekte med små, söta japanska barn gjorde jag också! Fick dock ett barn att storgrina bara att av visa mig. Läskiga, stora, blonda utlänning...

"Tabehoudai" är när man betalar en summa pengar i en restaurang, så får man äta hur mycket man vill på ett par timmar. Väldigt smidigt om man är superduperhungrig. Dock så har en i klassen gett förslag på pizza-tabehoudai, vet inte om det är en lika smidig idé... Finns även "nomihoudai", då man betalar för att dricka hur mycket man vill i ett par timmar istället ;) Tabehoudai och nomihoudai samtidigt lär ju vara det ultimata. 

Berättar om "mochi" i det inlägget med alla bilder om ett par dagar eller så. 



Hade inte väntat mig några riktiga paket överhuvudtaget,
så får jag den här i brevlådan från mamma... Söt.

Våran klass har för första gången haft ett knytkalas där vi gjorde kända maträtter från våra egna länder, så tog alla med sig dessa rätter till San-san's lägenhet som var så pass stor att vi nästan satt i knät på varandra. Vi fick t.o.m. lov att möblera om hela lägenheten så att vi alla skulle kunna sitta i en ring runt maten som stod på golvet (japp, på golvet).

Vi svenskar gjorde såklart köttbullar och potatis. Ville egentligen göra potatismos, men fanns ingen tid till det. Köttbullar med ketchup blev en jättesuccé kan jag tala om. "WHOOOA OISHIIII!!!" (Oishii = gott). Kan avslöja att även jag älskade dom, första köttbullarna på bra många månader. Ska helt klart bli mästerkock på svensk mat när jag kommer tillbaka.


Smart av mig att inte ta ett kort efter att vi tagit bort alla lock. Fick lov att lägga undan kameran för jag hade en känsla av att den skulle krossas om jag höll kvar den. Ni kanske vet hur det är att stå längst fram på konsert? - Lite den känslan.

Hursomhelst, i alla byttor och under locken har vi mat från sex olika länder! Japan, Thailand, Taiwan, Vietnam, Kina och Sverige. Mat i Japan är inte så jättekryddad och smakar egentligen inte så mycket som i t.ex Sverige, så maten från Thailand blev en shock för smaklökarna. Funderar på hur många chilisar de hade i den grytan egentligen...

Om man summerar alla länders maträtter så var ungefär allt supergott. Asiatisk mat är så annorlunda. Och med den insikten kan jag inte riktigt skriva exakt vad det var som var speciellt gott, för jag vet helt enkelt inte vad det var jag åt.



Tro inte att vi hade sånthär lyxigt avstånd mellan oss när alla 15 pers väl hade slagit sig ner i det lilla rummet.




Dålig idé, Sai-san! Hade kunnat gå rätt illa om inte Pharanyu kom till undsättning med
en skål under sprut-ketchupen!
Efter maten åkte vår lärare och hennes 4-åriga son hem. Vi andra satt kvar och spelade kortspelet "Hej Knekt!" och åt av det 6 kg svenska lösgodiset som Anton hade med sig från vinterlovet. BRA KVÄLL!

Då jag antar att många av er som läser min blogg är intresserade av Japan, så kanske ni någongång har tänkt "Åh, jag skulle vilja besöka det här stället om jag åker till Kyoto eller Osaka... Men jag är ju i Sverige nu...". Och det är där jag kommer in i bilden! Hjälp mig upptäcka mer av Japan och bli duktig på fotografering! 

Som ni kanske förstår, så lider jag av lite dålig inspiration. Behöver just nu något som pushar mig framåt! 

Lite exempel på vad ni skulle kunna planera åt mig:

• "Små och stora tempel i Kyoto, vad är skillnaden?"
• "Jag skulle vilja se vyn från Kyoto Tower i panorama-bild!!"
• "Hur ser egentligen IKEA ut i Japan?" (Finns ett i Osaka)
• "Är stadsgatorna fyllda av neonskyltar i Kyoto? Ta en bild och visa!!!"

Som jag vetat sen tidigare: Att endast shoppa det man innan har planerat på Yodobashi-gallerian är nästintill omöjligt. När man går runt där på de superstora våningsplanen i höghuset så inser man att man kanske behöver en ny termos, eller varför inte en trådlös datormus, kanske till och med en kastrull i form av en panda? 

Idag hade jag planerat att införskaffa ett filter till kameran, samt ny foundation.

Jag kom tillslut ut ifrån Yodobashi med inte bara nytt filter och foundation, utan också en trådlös kamerautlösare, trådlös datormus, lite andra sminkprylar, mick till datorn, och slutligen en CaffeLatte från Starbucks. 

Det är inte alltid så himla lätt. Däremot så fick jag reda på att jag hade en hel del poäng på mitt poängkort (japaner älskar sådana kort), så jag betalade bara för hälften av grejerna. 

Tro mig, jag slog mig själv på fingrarna flera gånger för att inte plocka på mig småprylar som skulle kunna vara bra att ha. Ibland måste jag påminna min själv om att jag ska lyckas ta med mig grejerna till Sverige sen också. Sen hjälper det inte att CSN skämmer bort en totalt då man pluggar utomlands, måste visserligen betala tillbaka allt - men det är ju lite roligt precis just nu!


Inte min bild: källa

Nu ska jag ta med mig själv och min nya favorit ut på en liten tur ner till stan. Kan inte sitta inne här inne precis hela helgen, även om jag är sjuk. Får se om jag hittar på ett polariseringsfilter till kameran som jag har pluggat på lite om, det borde förbättra mina bilder en hel del framöver. Pepp! 

Ikväll ska jag nog försöka mig på att laga en av mina favoriträtter här i Japan. Fast jag tror att den är kinesisk från början, hmm... Hursomhelst, någon som har hört talas om "yakimeshi"?

Igår efter skolan gjorde jag ett försök att hinna med att fotografera Ginkaku-ji Temple med nya objektivet medan solen fortfarande var uppe. Templet ligger ungefär 5 minuter från där jag bor, solen var uppe, men när jag kom fram så låg stället i skugga... Härligt. Tänker minsann göra ett nytt försök i vår när det finns lite mer växtlighet också. Är inträde och sådant på de större templen. (Heter det så i plural..? Templena, templerna, tempelena... Rätta mig, någon?)

I övrigt så är jag fortfarande sjuk, och har varit sedan de där stora japanskaproven som var i mitten av december. Har iallafall varit till doktorn och fått medicin för fyra dagar, så hoppas att det går över snart. Kan gärna ta lite tips på dunderkurer osv! Någon som vet om vitlök i örat verkligen fungerar..? Om det gör det så känns det ju som ett rätt billigt alternativ...

Flygbiljetten till Sverige är bokad och klar, jag kommer hem den 7:e april.






Jag lovar, saken i bakgrunden är bara sand.


Bamburäcke.                                                           Fina gröna växter mitt i vintern, mönstret är av sand.

Här kommer ett par bilder från i söndags då min Sydkoreanska vän var hit och hälsade på. Besökte en sisådär tre tempel, härliga turistfyllda gator med mysiga, små butiker och åkte upp i Kyoto Tower för att se utsikten från 100m höjd. Ni som känner mig vet att jag älskar utsikt över städer på kvällen, så det blev en ny favorit - trots 770 yen i biljettpris.

Tog dock inte så mycket bilder som jag normalt brukar göra. Måste gå till ett par av ställena igen och fota lite mer en annan gång - men den gången ensam. Glömmer bort att fotografera då folk är med, haha. 

De här bilderna är från Kiyomizudera Temple, Jishu-jinja Shrine och Kyoto Tower. 

Ni kanske tycker att det låter som en helhäftig grej att fira nyår i Japan av alla ställen i världen. Men jag kan säga er, att fira nyår i Kyoto 2011/12 var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Vänner var ute och reste eller satt hemma och myste medans jag minsann hade bestämt mig för att åka ner till det mest besökta templet under nyår, Yasaka-jinja, och fotografera ett riktigt japanskt nyår. 

Det blev inte riktigt så. (Nej, det blir ingen deckare eller liknande, även om det kanske låter som det).

Min nyårskväll började med att jag cyklade neråt stan i tredubbla klädesplagg för att inte förfrysa (ni vet hur Michelin-gubben ser ut, va? Hint). Efter en sisådär 5 minuter bevittnar jag en man som blir påkörd vid ett övergångsställe. Var ingen stor olycka, bara en liten buff, men tillräckligt för att han blir medvetslös. Står i shock en liten stund medans folk runtom ringer ambulans och håller undan bilar. Kom fram till att jag inte kan göra särskilt mycket, och speciellt inte då jag inte riktigt kan konversera med japaner i sånna situationer. Hoppas att det gick bra för honom... 

På vägen ner så får jag syn på det här jättefina, upplysta templet. Med 10 minuter kvar till nyår så hoppade jag över Yasaka-jinja för stunden och knallade upp hit för att ta lite bilder. Har försökt att hitta något namn på det här stället, men vet faktiskt inte vad det heter.





Där stod vi, japanerna och vi turister. Människor räknande ner, turister höll upp kameror mot templet, och klockan slog tolv. Japanerna hoppade runt och skrek medans vi andra tittade förvirrat på varandra och undrade vart fyrverkerierna och allt det andra som händer i ett europeiskt nyår var någonstans. (Psst, förmodligen i Europa). Jag hade inte förväntat mig fyrverkerier, men kom igen! En viftande flagga iallafall? Inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men är väl här just för att få reda på att världen inte är likadan överallt?

Hur som helst, ägnade en tanke åt min familj som fortfarande hade åtta timmar kvar av 2011 och begav mig sen till Yasaka-jinja. Kommer dit och har på en millisekund kommit fram till att jag aldrig kommer att kunna se det där traditionella snöret som man tänder på och snurrar framme vid templet. Omöjligt. Min första tanke var "Bor allt det där folket i Kyoto? Hur får vi plats allihopa?". Det var en sån väldigt lång och stor kö till templet. Visst hade man kunnat ställt sig där för att frysa i några timmar, hade kanske varit värt det - men inte helt själv. 


Folk står snällt och väntar längst fram i kön - den smala delen av kön.
Stod och tittade ett tag på poliser som arbetade med att vifta med lasersvärd och skrika lite då och då för att trafiken skulle rulla på och människor kunna gå över vägen utan att bli överkörda. Efter det väntade en kämpig kamp mot folkmassorna på alla barer, bara för att komma fram till att det bara var jag i min vänskapskrets som hade tagit mig ner på stan. Synd, var en sån härlig stämning överallt. Inte alls det där med fulla människor, bråk och andra läskigheter. Bara helt bra stämning. 

Cyklade hemåt men hamnade på något vis utanför en annan populär vistelse under nyår här - Heian Shrine. Stannade och kikade på vad alla människor gjorde och köpte mig en lyckoamulett med tanke på vad jag såg vid övergångsstället tidigare. 




Trots att jag sprang runt över halva Kyoto helt själv med min kamera, så tycker jag ändå att jag har sett hur nyår går till här. Nöjd. Undrar hur nyår firas i andra städer som Osaka eller Tokyo. Får höra med vänner imorgon i skolan - första dagen efter lovet... På en fredag(?).